lackerol

Morsan Jag skriver en dikt till dig
Kanska den sissta, men säkert den första
Det är en lung, och mörk natt
Jag sitter i sängen, och hon sover bredvid
Och andas så lungt...
Jag är tror jag hör nån musik
Nej, det bara brus i huvdet min
Jag sitter och är dränkt, dränkt i tårar
För jag är ledsen, för jag är ensam
Rädslan kväver mig

Ensamhet det är sån fruktansvärd tid
Omringar mig, går igenom mig
Du vet morsan, jag föreställde mig att
Att det inte finns nån gud, att det inte finns, nej
Det finns ingen gud, nej
Lungnet hittar jag endast i mitt hem
Där du finns, men inte jag
Dit jag inte kommer tillbaka, tror inte det
Morsan jag älskar, älskar dig så mycket

Jag tordde att det du som sårade mig
Men det var jag som sårade dig
Synd, att det tog sån tid att fatta
att det tog mig så lång tid att förstå
Det att förstå...